Lördagsstek hos mormor och morfar
Någonting som äldre människor är bra på är att påminna oss unga om vad man åt innan pizzan, pastan och sushin blev vår vardag. Oftast har receptsamlingen inte fått några nya tillägg sedan 1956, men det gör liksom ingenting. De behövs som en motvikt mot allt det nya, snabba, nyttiga och fräscha. De får stå för det där klassiska, det genuina och för en matkultur som doftar stärkta vita förkläden, kärlek och bara en gnutta neurotisk hemmafru-ångest.
Jag var alltså på middag hos mormor och morfar igår, som i vanlig ordning alltid börjar i ottan mer eller mindre ( kl 17.00). De bjöd på kalvstek med kokt potatis, inlagd gurka och den där grönsaksmixen som jag aldrig fått hos någon under 65 bestående av blomkål, ärtor, slantade morötter och brytbönor. Till detta serverades gräddsås och gelé. Tyvärr har jag inga bilder på detta, men ni kan slå upp valfri sida i någon söndagsbilaga från Allers så vet ni precis hur det såg ut. Och trots min mormors enträgna övertygelse att köttet var för torrt, för osaltat, för mörkt(?) så var det faktiskt jättegott!
Mormors mat är lite som den där gamla filten som man sparat sen man var liten som luktar barndom och mammas parfym. Det smakar trygghet och minnen. Det gör inte sushi.
